Vi har tidigare gått igenom hur man kan beskriva linjära
funktioner med hjälp av räta linjens ekvation. I det här
avsnittet ska vi titta på funktioner som inte är linjära, utan
följer någon annan typ av samband.
Exponentialfunktioner
Funktionen behöver inte nödvändigtvis gå att beskriva enligt
räta linjens ekvation. Om vi till exempel har 50 000 kr på banken
och får en ränta på 2 % per år, då kommer våra pengar att öka
enligt följande tabell:

Hur mycket pengar vi har på kontot kommer att påverkas av hur
mycket vi får i ränta, och denna ränta kommer att öka ju mer pengar
vi har på insatta på kontot. Därigenom kommer ökningen, räntan mätt
i kronor, att förändras med tiden. Eftersom förändringen i form av
ränta mätt i kronor inte är konstant, kan vi inte beskriva saldot
på vårt konto med hjälp av en linjär funktion.
Jämför detta med om vi hade en linjär ökning (till exempel om vi
varje år fick en ränta på 2 % av det ursprungliga insatta
kapitalet):

I detta senare fallet ser vi att räntan (kapitalets ökning) mätt
i kronor är konstant varje år. Hur mycket pengar som finns på vårt
konto i detta senare fall kan beskrivas enligt:

där y är kapitalets storlek x antal år efter
att vi satte in pengarna på kontot. Vi ser att detta samband
motsvarar den räta linjens ekvation, där k = 1000 och
m = 50000.
Det första, ickelinjära fallet däremot följer strukturen

Här har x-variabeln hamnat i exponenten. Räntan, och så
även funktionen, är exponentiell. I detta fall kan vi
alltså skriva funktionen som:

Nu ska vi se på skillnaden på hur funktionernas grafer ser ut i
ett koordinatsystem.

Den undre, räta linjen är fallet med den linjära ökningen, och
den krökta, övre kurvan är fallet med den exponentiella ökningen.
En tolkning av dessa båda grafer är att det i det här exemplet är
mer lönsamt att ha en procentuell ränteökning på 2 %, än att få ett
bestämt återkommande belopp baserat på 2 % av det ursprungliga
insatta kapitalet.
En exponentialfunktion definieras allmänt som

där C och a är konstanter, och x som
vanligt är den oberoende variabeln. I vårt exempel med
exponentialfunktionen ovan är C = 50 000 och a =
1,02. Om konstanten a är större än 1 är funktionen
exponentiellt växande, och om a är mindre än 1 är
funktionen exponentiellt avtagande.
Potensfunktioner
Nu ska vi gå igenom en annan typ av ickelinjära
funktionssamband. Vi börjar återigen med ett exempel:
Ett fritt fall kan beskrivas av funktionen

där s är sträckan i meter och t är tiden i
sekunder.
Detta är ett exempel på en potensfunktion. I detta fall
återfinns den oberoende variabeln i potensens bas, snarare än i
exponenten (som var fallet för exponentialfunktioner).
Den allmänna potensfunktionen definieras som

där C och n är konstanter, och x är
den oberoende variabeln.
Om n = 0 eller n = 1, så är funktionen en
linjär funktion och får då en linjär graf. Med andra ord är linjära
funktioner specialfall av potensfunktioner mer generellt. Är
funktionen inte en linjär funktion så har dess graf formen av en
böjd kurva - hur sådana kurvor ser ut kan variera kraftigt.

Ovan ser vi grafen till funktionen för ett fritt fall
åskådliggjord i ett koordinatsystem. I detta fall är funktionen en
potensfunktion med konstantvärdena C = 4,9 och n
= 2.
Om värdet på någon av variablerna t eller s
anges, så får vi en potensekvation, vilket ju är något som
vi har träffat på tidigare.