Detta avsnitt ingår i matematik 2b och matematik
2c.
I det förra avsnittet tittade vi med hjälp av variationsbredd och kvartiler på
observationsvärdenas spridning runt medianen, men man
kan även vara intresserad av spridningsmått vad gäller spridning
runt medelvärdet. Det vanligaste måttet på spridning
runt medelvärdet är standardavvikelse, vilket vi ska
bekanta oss med i detta avsnitt.
Definition av standardavvikelse
Med standardavvikelsen menar vi ett mått på den
genomsnittliga avvikelsen från medelvärdet i en serie
observationsvärden. Ju större standardavvikelsen är, desto större
är spridningen bland våra observationsvärden.
När vi ska beräkna standardavvikelsen börjar vi med att beräkna
medelvärdet för observationsvärdena (vilket vi här betecknar med
m) och sedan beräknar vi hur mycket varje enskilt
observationsvärde (här betecknat med x) avviker från
detta medelvärde.
Avvikelsen från medelvärde för ett observationsvärde kan vi
därför skriva som

där x är observationsvärdet och m är
medelvärdet för serien.
I nästa steg kvadrerar vi var och en av dessa avvikelser från
medelvärdet, vilket får till följd dels att alla våra kvadrerade
avvikelser blir positiva, dels att stora avvikelser i kvadrerad
form blir ännu större i jämförelse med små kvadrerade
avvikelser.
Den kvadrerade avvikelsen för ett observationsvärde blir
därför

När vi har dessa kvadrerade avvikelser för vart och ett av våra
observationsvärden vill vi ju ha reda på hur stor den
genomsnittliga kvadrerade avvikelsen är. Därför summerar vi
samtliga kvadrerade avvikelser och dividerar denna summa med
antalet observationsvärden, vilket ger oss följande:

där n är antalet observationer.
Nu är vi nästan klara, men det värde vi får av formeln ovan har
inte samma enhet som observationsvärdena. För att rätta till detta
beräknar vi roten ur vår genomsnittliga kvadrerade avvikelse.
Sammanfattningsvis får vi därför följande formel för
standardavvikelsen:

där ∑ är summan av det som följer till höger,
x är ett enskilt observationsvärde, m är
medelvärdet, och n är antalet observationer.
Standardavvikelse - exempel
Låt oss nu titta på två konkreta exempel på beräkning av
standardavvikelse med hjälp av fallen med åldersspridningen vid
våra båda middagar, som vi är bekanta med från de tidigare
statistikavsnitten.
Vid släktmiddagen har vi deltagare med följande åldrar
(observationsvärden) och medelvärde,
ms:

Vid kompismiddagen har vi deltagare med följande åldrar
(observationsvärden) och medelvärde,
mk:

Nu kan vi räkna ut avvikelsen från medelvärdet för vart och ett
av dessa observationsvärden.
I tabellen nedan har vi räknat ut avvikelsen för såväl
släktmiddagen som kompismiddagen:

När vi nu har beräknat avvikelsen från medelvärdet för vart och
ett av observationsvärdena, ska vi kvadrera dessa avvikelser. Dessa
kvadrerade avvikelser beräknar vi och redovisar i följande
tabell:

Nu summerar vi de kvadrerade avvikelserna för de båda serierna
och beräknar standardavvikelsen för de båda middagssällskapen.
För släktmiddagen får vi

och för kompismiddagen

Som vi ser har vi som väntat en betydligt större spridning i
fallet med släktmiddagen (21,9 år) än vid kompismiddagen (2,1 år)
även när vi nu tittar på spridningen från medelvärdet.
Standardavvikelse vid stickprovsundersökningar
I våra exempelfall här ovanför har vi räknat på
standardavvikelsen i hela populationen (åldern på samtliga
deltagare vid respektive middag var känd), men gör man en större
statistisk undersökning tittar man oftast bara på ett stickprov av
populationen man undersöker. Standardavvikelsen för ett stickprov
får vi genom formeln

Skillnaden mot den vanliga formeln för standardavvikelsen består
i att man i det här fallet dividerar med (n - 1)
istället för n. Anledningen till att man använder
detta värde är att man genom stickprovsundersökningar i praktiken
har märkt att det ger en bättre uppskattning av den faktiska
standardavvikelsen i hela populationen om man gör så.
Ett vanligt användningsområde för standardavvikelsen är vid
normalfördelning, vilken vi
kommer att bekanta oss med i nästa avsnitt.