När man tar in på ett hotell kostar varje natt en viss summa
pengar, låt säga 500 kr:

Om vi betecknar antal nätter med x och den totala
kostnaden med y får vi:

Om vi utöver nattavgiften även vill använda hotellets
SPA-avdelning så kan vi anta att en extra avgift på 250 kr
tillkommer:

Denna ekvation följer en mall som kallas för räta linjens
ekvation. Det är en klassisk funktion, där vi stoppar in ett
värde (x) och får ut ett annat (y). Funktionen kallas för räta
linjens ekvation, därför att om man ritar in funktionen i en graf
så kommer det att bli en rät linje. Vi ska visa detta genom att
sätta in några värden i ett koordinatsystem och sedan sammanbinda
dessa med en linje. Följande tabell visar vad den totala kostnaden
blir i 3 olika fall (2 nätter, 3 nätter och 5 nätter):

När man skriver y(2) så menar man att man att man har en funktion
där man
undersöker vad y blir om x=2. I generella fall brukar man
skriva:

Om man sedan vill sätta in olika värden på x så betecknar
man funktionen just
genom att sätta in ett värde på samtliga x-platser.
Om man vill vara extra tydlig kan man även skriva:

Antal nätter (x)
|
Total kostnad (y)
|
Koordinater (x,y)
|
2
|
1250
|
(2, 1250)
|
3
|
1750
|
(3, 1750)
|
5
|
2750
|
(5, 2750)
|
Koordinaterna sätts nu in i ett koordinatsystem, och vi ser att vi
får en rät linje.
Eftersom vi kan sätta in ett oändligt antal koordinater, så kommer
vi få massor av punkter som alla ligger efter samma linje. Denna
linje motsvaras av just ekvationen:

Formeln för räta linjens ekvation lyder:

Alla funktioner som följer detta mönster bildar en rät linje.
Det som kommer skilja linjerna åt är lutningen och läget. Lutningen
betecknas med ett k, som står för koefficient. I
vår exempel-funktion så är k-värdet 500. Läget betecknas med ett
m. m är det värde på y-axeln där linjen skär denna.
m-värdet i vår exempel-funktion är 250.
I koordinatsystemet nedan har en ny funktion ritats in. Genom att
studera linjen kan vi räkna ut linjens ekvation. Eftersom linjen är
rak, så vet vi att ekvationen följer uppbyggnaden för "linjens
ekvation".

Vi saknar k- och m-värdet. Vi ska börja med att räkna ut linjens
lutning, det vill säga k-värdet.
K-värdet beräknas med hjälp av följande formel:
Genom att ta två koordinater och beräkna skillnaden i y-led mellan
dessa och dividera med skillnaden i x-led mellan punkterna, så får
vi k-värdet:

Skillnaden i y-led:

Skillnaden i x-led:

K-värdet blir följaktligen:

Slutligen ska vi ta reda på m-värdet. Vi ska alltså bara läsa av
var linjen skär y-axeln, vilket är i y=1.

Nu har vi alla ingående element i ekvationen. Linjen i
koordinatsystemet har alltså ekvationen:

Nu ska vi rita in en extra funktioner i koordinatsystemet:


Den nya funktionen har inget m-värde utskrivet, utan det är
noll. Precis som förväntat skär linjen till ekvationen genom origo,
där y=0. Lägg märke till att de båda funktionerna är parallella.
Eftersom båda funktionerna har samma k-värde, har de också samma
lutning, vilket just medför parallellitet.
|
2 linjer med samma k-värde är parallella
|
I följande koordinatsystem har ytterligare en funktion ritats
in:

Denna simpla funktion har vare sig k-värde eller m-värde
utskrivna, men de finns dolda. Koefficienten för x är 1
och m-värdet är noll.

I nästa exempel har en fjärde funktion ritats in:


Denna funktion har inget k-värde, utan endast ett m-värde (m =
2). Som vi ser så skär linjen y-axeln i just y=2. Om k-värdet är
noll, så betyder det att det inte finns någon lutning och linjen är
därför parallell med x-axeln.
Slutligen så har en femte funktion ritats in:
Notera hur både k-värde och m-värde är negativa. Då k-värdet är
negativt blir även lutningen negativ och följaktligen är linjen
fallande. m-värdet skär y-axeln i y=-3 som sig bör.
|
En linje utan k-värde är parallell med x-axeln
En linje med k>0 är stigande
En linje med k<0 är fallande
|
En linje med ekvationen x = 2 kan inte skrivas enligt formeln för
linjens ekvation. I ett koordinatsystem är linjen förvisso rät, men
den saknar både lutning (k-värde) och skärning med y-axeln
(m-värde):


Eftersom x endast har ett värde så kan något y-värde inte
definieras. Linjen blir parallell med y-axeln.
En linje som till exempel x=2 kan inte skrivas på
formeln y=kx+m utan är parallell med y-axeln.