Om man placerar ut
flera talpar i ett koordinatsystem och sedan binder ihop
dem genom att dra streck mellan punkterna så har man skapat en
graf. Om vi har talparen (0, 0), (1, 0), (2, 1), (3, 0) och (4, 2)
och prickar in dem i ett koordinatsystem får vi nedanstående
graf.
En graf kan visa vad
som helst beroende på vad du har satt på x-axeln och på y-axeln. I
exemplet här ovan har vi satt att y-axeln representerar antalet
olyckor på en viss vägsträcka och x-axeln representerar de dagar
som man har stått vid vägen och räknat olyckor. Med hjälp av grafen
får vi en bild över olyckorna över tid på vägsträckan.
Graderingarna på x-axeln och y-axeln behöver inte vara samma. De
kan ha olika skala. Man bör anpassa skalan till de värden man har.
Till exempel, om du har en timlön på 100 kronor, och vill rita en
graf över hur dina intäkter ändras med tiden så skulle det bli
väldigt opraktisk, om båda axlarna är graderade med samma skala.
Det är dock väldigt viktigt att graderingen på en axel alltid
följer samma intervall, vilket betyder att det är lika långt
avstånd mellan varje enhet. Skulle inte avståndet vara detsamma så
skulle grafen bli missvisande.
Om vi har en graf som börjar väldigt högt upp på y-axeln som om
vi skulle pricka in talparen (0, 1100), (1, 1110) och (2, 1120) så
skulle det bli väldigt svårt att göra en snygg graf över
situationen. Antingen så är y-axeln graderad i tiotal och då kommer
det vara väldigt mycket dödutrymme upp till där grafen faktiskt
börjat eller så är y-axeln graderad i hundratal eller tusental och
då kan det vara svårt att i den skalan se någon skillnad på
punkternas y-värden. I såna här fall kan man välja att utesluta en
del av y-axeln och inte ha axeln skalenlig hela vägen. Den bit av
axeln som inte är skalenlig markeras med ett zäta.
